Att smaka på sin egen medicin

Detta koncept är väl i och för sig ett relativt universellt begrepp rent kulturellt, den mest sofistikerade versionen torde vara 'karma', grundstenen i diverse religioner från österlandet. I Sverige har vi alltså valt uttrycket "att smaka på sin egen medicin" för att signifiera uppfattningen att så att säga få vad man förtjänar. Så långt hyfsat (ändå hyfsat!) seriöst, nu lite mindre allvar. Jag frågar mig vad detta kan ha kommit ifrån, jag får personligen lite pilsnerfilms-30-tals-vibrationer av detta begrepp, att det skulle ha uppkommit under en tid då barn blev tvungna att ta en massa 'mediciner' i tid och otid. Jag väljer som exempel på detta fiskleverolja, ricinolja, fluorsköljning och vad det nu kan vara för freaky-deaky medicin som Mary Poppins häller socker i för att få den att 'slinka ner'. (Sidospår! Om man istället sätter "''" på ett annat ställe låter den meningen som att det är något slags date rape som det handlar om, comme ça;"[medicin]...som Mary Poppins häller socker i för att få 'den' att slinka ner."). Under alla omständigheter var tagandet av illasmakande medicin en del av den grå vardagen för barnen som levde på pilsnerfilmstiden. Dagens medicin smakar knappast något, och då är det ju knappast någon poäng med uttrycket. En mer modern version hade varit 'att känna effekterna av den verksamma ingrediensen, och i 5-10% av fallen en eller flera av biverkningarna, av sin egen medicin'. Jag kan medge att det är mindre ompf i min version men den är å andra sidan hyfsat farmakologiskt korrekt. För att sammanfatta; 1) den svenska konceptet för orsak-verkan på individuell nivå är betydligt mindre sofistikerat än motsvarande koncept inom österländsk religionfilosofi 2) ovan nämnda koncept har blivit omsprunget av läkemedelsutvecklingen vilket pekar på faran med att vara för kontextbunden i sina idiomatiska uttryck samt 3) jag kom inte på någon bra slutkläm så jag kör någon slags sammanfattande punktlista så att det åtminstone inte bara slutar tvärt mitt i en mening.