Här om dagens såg jag en ungdom med ett stort hål i jeansbaken. Jag antog instinktivt att personen i fråga var medveten om detta då jag tidigare sett håliga jeans på personer i den åldern. Men man kan ju fråga sig om man hade gjort samma antagande om personen varit i en annan ålder. Klädstil och look spelar också roll antar jag men jag misstänker att ålder är en viktig faktor i hur hål i kläder tolkas socialt.Jag gjorde en sökning på forskning inom ämnet och hittade, föga förvånade, en uppsjö publikationer som berör ämnet. Konsensus verkar vara att det finns fyra perioder i en människas liv där den sociala tolkningen av hål i byxbaken tolkas olika. Först kommer fasen "olycka, medveten" som spänner över åldrarna 0-15. I den här fasen antas det att personen i fråga har ramlat eller liknande och rivit upp hålet på den vägen, personen, eller dennes föräldrar är medvetna om revan men valet har ändå tagits att inte åtgärda omedelbart. Det ska dock tilläggas att acceptansen för revorna är som störst tidigt i åldersintervallet och sedan sjunker stadigt för att skjuta i höjden när nästa fas, "mode" börjar. Den fasen spänner över åldersintervallet 15-20. I den här fasen antas det att mode är det huvudsakliga skälet till revan. Det var alltså under denna fasen jag hade min personliga erfarenhet i dagarna. Fas tre "olycka, omedveten" är den längsta, 20-70 år. I denna ålder uppfattas det som att personen har fått revan av en olyckshändelse (likt fas 1) men personen förväntas nu 1) vara medveten och 2) göra något åt defekten. Acceptansen är som lägst i denna kategori. I hög ålder (70+) antas orsaken vara densamma, men personen förväntas inte längre ta hand om detta själv. Gemene man uppfattar kombinationen hög ålder och hål i byxorna runt rövarean (obs! det tog lång tid innan jag använde ordet 'röv'!) som att åldringen, oförmögen att uppleva sin omgivning samt fast i en feberliknande hallucination av Nils Poppe-filmer, rashygien och hårda karameller, inte har ett personligt ansvar att rektifiera eventuella revor i byxor. Spännande!

No comments:
Post a Comment