Avslappat och naturligt, det här ger en respektabel bild av den boende hos nyfikna fotgängare och allsköns existenser som bevandrar skapelsen. Samtidigt kan man slappna av i bekvämlighet tack vare plaggets fria karaktär i benregionen;
Bekvämlighet som man dessutom utan förbehåll kan avnjuta, trygg i vetskapen att man är proper inför omvärlden. Så långt allt väl. Nu tänker den trogne läsaren; "Underligt minsann, här besöker man internettet för en härlig dos trams och så får man ett fantastiskt modetips som kombinerar komfort och stil. Det är inte det att mina ögon inte tåras av tacksamhet, absolut inte, men nu var det faktiskt trams jag var ute efter." Nåväl, jag är inte den som är den, trams är utlovat och trams skola det blifva! Ni minns jeansshortsen? När man klipper av benen så är det ju inte bara shortsen kvar. Även själva jeansbenen är ju användbara. Det jag valde var att skapa ett nytt plagg genom att kombinera dessa med ett gammalt linne jag hade liggande för att skapa följande;
Plagget är fantastiskt bekvämt, faktum är att jag sitter med det på kroppen i skrivande stund. Människorna som går förbi på gatan utanför tittar konstigt på mig.



Tjusigt Olof, men har plagget något namn än? Hybridlinne kanske skulle funka?
ReplyDeleteJag funderar på detta. Generellt gillar jag konceptet att kombinera de två ursprungsformerna, som till exempel har gjorts med 'jeggings' (jeans + leggings). Om man alltså tar jeansben + sytt på + linne = Jebesinne. Det är ett Jebesinne!
ReplyDeleteDu är sanslös! Vad händer i mitt hem när jag inte är närvarande?! De där jeansshortsen ska vara looong gone i januari babe. För att inte tala om jebesinnet. Om inte så kan du likväl gå all the way och skaffa mustasch, pilotbrillor och jeansväst ;)
ReplyDeleteUtmaningen är antagen, en garde! För er som undrar, mitt jebisinne är sytt, inte tillfälligt arrangerat för att vara med på bild, utan ett helt funktionellt och existerande plagg.
ReplyDelete