Ny video!

Ny video av mig och Martin. Det är den fjortonde sketchen i det här formatet vi har producerat!

Bokstävernas makt

Ibland är en förklaring enklare än man skulle kunna tro. Jag åsyftar givetvis skillnaden i sexuell aktivitet med motsatt kön hos de som sysslar med rollspel och de som sysslar med bollspel. Hur saker och ting uppfattas påverkas mycket av vad de heter, till exempel är ordet 'skinnpaj' mer aptitretande än 'läderjacka' även om de betyder samma sak, och, vilket bör tilläggas, ingen av bem bör konsumeras (åtminstone inte utan senap). Begreppets namn kan alltså påverka dess emottagande, inte minst hos det motsatta könet. Skillnaden mellan bollspel och rollspel är enbart den första bokstaven (och inte ens det i vissa asiatiska språk). När vi undersöker varför bollspelare får, som det heter, leta pinne, i större utsträckning än rollspelare kommer det alltså an på skillnaden mellan B och R. B som i boobs, R som i runka, rätt och slätt. Och rätta mig om jag har fel, men går inte rätt mycket rollspel ut på att man föreställer sig att man är en karaktär som är lite mer häftig än den man är i verkliga livet, och alltså har en kortare väg till ovan nämnda boobs. Är detta månne anledningen till att en mängd svenska män halvköper fruar från Thailand? Eftersom thailändskan inte gör skillnad på R och L gör det heller inte skillnad på rollspel och lollspel (L som i ligga). Nästa gång du ser en äldre svensk man med en ung thailändsk fru som knappt kan engelska så kan du anta att mannen är en hejare på Mutant och Warhammer. Antingen det eller så lever vi i ett ekonomiskt och socialt system som tillåter vita män att mer eller mindre köpa icke-vita kvinnor med sina pengar och maktställning.

Mailkontakt med Magnus Uggla

Jag vet att det är många med mig som alltsedan 1993 har förundrats över en specifik detalj i texten till "Trubaduren" med Magnus Uggla. Nu är i alla fall begreppen utredda med hjälp av Mig, Magnus Uggla, och hans manager, Staffan Holm.

Man kan alltså förstå karaktärens frustration, förmodligen utgick den dam som kan få en att bli monogam från att han hade läst statsvetenskap, alltså ett tämligen vanligt (och i mitt tycke uddlöst) studieämne, men så var alltså icke fallet. Läran om Statsvetenskap är alltså studiet av studiet av politik, alltså någon slags metastudium av forskning, kanske liknande vetenskapsteori, fast mer specifik. Jag ska säga att det här är gissningar, personligen var detta första gången jag har hört talas om det (även om det var tidsmässigt länge sedan). Dock hittar jag mest citeringar av Ugglas text då jag googlar "läran om statsvetenskap" men det behöver inte betyda att det inte finns, utan kan istället innebära att just den här låten är så pass välkänd att den blockerar allt annat med samma sökord, rent googlemässigt. Iallafall utlovade jag att skriva att Magnus Uggla med Manager (Staffan Holm) är coola snubbar, så här kommer det; Magnus Uggla med manager är coola snubbar. Inte minst för att de tar sig tid till att bidra till ovanstående utredning. Hatten av för er.

Ansvar

Förra veckan utlovade jag att jag skulle skriva om filmen "Nu fightas vi igen", vilken jag använt som inspiration till bloggens namn. Dock kunde jag ej finna detta magnum opus tillgängligt på internet eller i närmaste videobutik. Jag ställdes härmed vid ett val, jag kunde 1) ignorera mitt löfte och helt sonika inte genomföra den tidigare flaggade exercisen 2) skriva från minnet, men om jag ska vara ärlig var det 1997 jag såg den, och det kanske inte ens var den utan "Den vilda fighten" vilken "Nu fightas vi igen" är en uppföljare till. Båda med Clint Eastwood och orangutangen Clyde, så det alternativet torde inte kunna erbjuda den nivå av seriositet som jag eftersträvar eller 3) beställa filmerna från en internetbutik nära mig (det föll sig så att internetbutiken verkligen ligger nära där jag bor, men det var inte därför jag uttryckte mig så) och köpa filmen, se den, och skriva om den. Spoiler alert! - jag valde 3). Jag har nu gått från en glad amatör till en som har använt sina egna pengar till att göra research. Jag är inte helt säker på hur definitionen på yrkesjournalist lyder, men jag är rätt säker på att jag härmed uppfyller denna. Rimligtvis kan det inte finnas några formella krav på att vara journalist (förutom att man måste rösta på borgarna). Nåväl, jag bifogar beviset i bildform, och jag vet vad ni undrar och svaret är ja; jag kommer göra ett inlägg om "Den vilda fighten" också.

Tankar om frukt IV: Plommonet, Aprikosen, Nektarinen samt Persikan - konsistens och konsekvens

Vad har nu plommon, aprikos, nektarin samt persika gemensamt? En hård kärna, visserligen, men det har även avokadon, och den har inte nämnts i varken titel eller inledande frågeställning, du som läsare borde kunna utesluta kärnan som den faktor jag tänker fokusera på. För att röja alla tvivel, jag tänker inte beröra kärnan (om inte en figurativ kärna avses, i vilket fall jag kommer gå direkt på, likt en utsvulten blodhund som pekar på raka vägen till strumpornas ägare, som blodhundar som bekant gör allt som oftast).

Nej, det finns en visuell likhet mellan dessa fyra frukter (och i viss mån bigarråer och körsbär). Jag åsyftar här naturligtvis det veck som löper i nord-sydlig riktning på frukterna och ger som en utseende som i mer än obetydlig grad får de att likna ett par fylliga gluteus maximus (en röv). Det blir inte minst tydligt när någon av dessa frukter ska avbildas, som till exempel på etiketten till kopparbergs persiocider. Som ni kan se på det faktum att texten inte tar slut här, utan fortsätter, tänker jag ytterligare utveckla kopplingen stenfrukter-rumpor.

När man tänker på vad som produceras ur rumpor och stenfrukter kan man lätt tro att det skiljer sig, stenfrukten har ett saftigt och sött fruktkött som placeras i munnen medan rumpan ger ifrån sig illaluktande slagg som med fördel hålls borta från munhåla. Enda likheten än så länge är att man behöver torka med papper för att hålla sanitär standard i båda processerna. Nu fokuserade vi dock för mycket på de förutsättningar som finns för frukterna, sannolikt eftersom de introducerades först i den löpande texten, men om vi istället rör oss till de förutsättningar som gäller i träckets domän och gör vår jämförelse i dessa termer istället. Vad är alltså den vanligaste kontaktytan för människa/träck (om man bortser från det egenproducerade)? Svaret är undersidan av foten. Och vi kan aldrig ha en verklig precision i nerverna om tyg, läder eller gummi finns mellan hud och beröringsobjekt (det hade varit otroligt lätt att göra ett kondomskämt här av typen "som att äta kola med pappret kvar", observera att jag undviker detta). Det är med andra ord barfotatrampet som intresserar oss. Och när är vi barfota kan man då fråga sig? Under sommarhalvåret. Vana läsare vet nu att vi snart har nått en nivå av långsökta förutsättningar och bristfälliga logiska resonemang som tillåter mig att göra slutklämmen.

Vi har alltså etablerat att nät vi kommer i kontakt med avföring som inte är vår egen är det alltså under foten detta sker. Vill vi ha den fulla erfarenheten av detta ska detta vidare ske barfota (gärna att det tränger upp mellan tårna). Använd din fantasi, slut ögonen, och läs detta (ser ni vad jag gjorde där?); Det är en varm och kvav sommardag, du spatserar barfota i en fruktträdgård med en god bok och ett glas lemonad i handen. Plötsligt trampar du i något halvvarmt, mosigt kladd som kletas ut mellan din fotsula och marken. Nu är min fråga; kan du med säkerhet, utan att titta eller smaka efter, avgöra om du har trampat i lite ruttna plommon (som är urkärnade, av någon anledning) eller avföringen från typ en get eller nåt? Poängen är, hur långsökt det än må vara, om vi antar att vi närmar oss stenfrukter på träckets villkor, så kan vi slutleda att a) de ser ut som rumpor och b) de producerar en liknande substans.

Nu på Facebook med mera.

Nu fjantar vi igen! har fått en facebook-sida. Syftet kan delas in i trenne delar; a) ibland skriver jag titlar som är pinsamma att blästra upp på min egen vägg då jag har flertalet kollegor i min vänlista, emellertid vill jag att tramsälskare ska kunna ta del av mina kåserier utan att manuellt behöva gå in på bloggen (2002 ringde, de ville ha tillbaka sitt sätt att kontrollera om en hemsida har uppdaterats!) b) trams från andra källor kan med fördel delas med av i denna kanal, jag vill uppmuntra alla att slänga in u-tube-länkar, skämt (som man hittar på själv, detta är viktigare än att det är roligt), små lustiga rim (jag skrev själv ett roligt om Ricardo Montalban härom dagen) och länkar till allsköns trams, samt c) trenne är ett roligt ord men det finns egentligen bara två anledningar.

Så man ur huse ock klicka på 'like' i högerspalten! Man kan dessutom vara med och rösta i en av de eviga frågorna; Varken eller? Nu är det nog med självmarknadsföring, jag är inte bekväm i detta.

I helgen kommer jag försöka göra en genomgång av filmen som denna blogg har lånat sitt namn ifrån, "Nu fightas vi igen!" (1980) men Clint Eastwood och en orangutang som gillar att urinera i bilar.

Offentlig konst - ett exempel ur verkligheten

I närheten av där jag bor finns det en skola. På skolgården finns det en staty av en räv som, hur ska man säga det här diskret, drar över en vit val (eller en amöba eller en bean-bag eller vad det nu är, räven är igång och befläckar, det är ett som är säkert i alla fall). Detta är ett bra exempel på något jag tycker vi borde uppmuntra i samhället; offentliga avbildningar av djur av olika art i erotiska situationer, specifikt i miljöer där barn rör sig.

SD in i riksdagen 2010, ny Svensson, Svensson-film 2011 - sammanträffande?

Varför, är det många som har frågat sig, varför? Desperation och förtvivlan sprider sig genom vårt avlånga land. Barn gråter, hundar springer och gömmer sig och gnyr, penisar slaknar och slidor torkar in snabbare än du kan säga Gabriel Odenhammar. Det här skrev jag 2007 om de nya säsongerna som SVT släppte då (det var för övrigt en del av detta inlägget som startade mini-fejden (även det en överdrift av grova mått) mellan mig och en av Sveriges bästa skäggväxter, Kalle Lind);

Svensson, Svensson. Ingen ny serie som bekant men har förändrats så mycket att den kan ses som ny. Anledningen att jag tittar på denna smörja är för att jag aldrig kan bestämma mig om skådespelaren bakom Max eller skådespelaren bakom John är sämst. Sämst i världen. Jag måste kanske vara lite schysst här, det kan ju hända att regissören uttryckligen bett dem att spela rollerna så obekvämt och onaturligt som överhuvudet taget går. Om detta föreligger kan jag inte bestämma mig för vem som är bäst i världen. Jag har aldrig innan sett en skådespelare leverera repliken 'Hej' så krystat att man verkligen inte kan tro att han menar det. Och här lyckas man få in två i samma serie. Snälla, för min skull, gör en spinoff-film där Max och John åker på roadtrip i Europa. Serien i övrigt; det som gjorde gamla Svensson, Svensson roligt var att det låg en stark igenkänningsfaktor bakom samt att det var ett kärleksporträtt av den svenska medelfamiljen, eller iallafall illusionen av den. Nu är de elementen borta till förmån för en skildring av en sociopat och hustyrann som psykologiskt terroriserar sin omgivning. Kan ju vara igenkänning för de som lever såhär, jag vet inte. Även denna serie har fått förnyat förtroende i form av DVD-släpp och en ny säsong.

Handlingen då kretsade kring titanernas duell, med sikte på att besvara den eviga frågan; vem är världens sämsta skådespelare, Gabriel Odenhammar eller Felix Engström? De enda skådespelarna i världen som kan få en alldaglig sak som att dricka ett glas vatten eller blinka att verka krystat och obekvämt. Man ser att de andas och blinkar, men man tror inte på det. Nu är alltså teamet bakom Svensson, Svensson tillbaka för att försöka få lite enkla stålar en sista gång (detta trodde jag visserligen redan 2007 så man kan aldrig vara säker). Om jag inte visste bättre skulle jag tro att de inte ens läste min blogg! Haha, det är bra att få skratta sådär hjärtligt ibland. Men 4-reals, på imdb ser det ut som att gåtan Odenhammar/Engström inte kommer få sitt svar, ingen av dem medverkar. Vad kan ha föranlett en ny film i franchiset då?

Nu kommer min teori. En halvbillig film tar väl lite mer än ett år att göra, kan vi anta. Vad hände då för ett år sen som gav en indikation till svensk filmindustri att svenska folket hade sänkt sin nivå på sin känsla för finess, sin intelligens, sin stil, sin kultur? Vad kan ha gett en tydlig signal till filmskaparna att Sverige var moget att inte vända bort ansiktet när den kroppsvarma urinen flödar i ansiktet, utan tvärt om, girigt slicka sig om munnen, betala, och be om mer? Det hände två saker, båda av vikt för beslutet. Dels kom SD in i riksdagen, här vill jag påpeka att det avgörande inte var att folk på allvar trott att man kan lösa sociala och ekonomiska problem genom att minska andelen med brunt skinn (vilket är en stark nog signa i sig), det avgörande var att de faktiska politikerna i SD verkar vara ett gäng högstadiekillar som bytt kropp med en grupp rejects från "ensam mamma söker". De ger helt enkelt ett okunnigt, naivt och extremt självgott intryck. Man får känslan av att den enda anledningen att de inte spenderar hela dagarna med att ge sig själva fellatio är att de inte når. Detta är ena delen, att 6% röstade på denna hord av inkompetenta pajsare visade svensk filmindustri att oavsett hur dålig deras produkt skulle bli skulle den ändå kunna sälja biljetter till 11% av Sveriges män och deras familjer.
Den andra faktorn var att röstberättigade svenskar valde OM en regering som lovat sänkt arbetslöshet men levererat högre, gjort den svenska a-kassan till en av de sämsta i OECD etc, (det är helt enkelt för mycket att gå in på, ett tips är att ögna igenom Alliansfritt Sverige för en överblick). Detta visade SF att den Svenska folket har en nästan patologisk tendens att förtränga allt som hände 2007-2010. Det är som bekant inom detta tidsintervall som Svensson, Svensson (den andra inkarnationen) ägde rum i våra TV-rutor. Oväntat hade SF fått den öppningen de behövde för att väcka det gamla liket till liv.

Jag vet att många har gått runt och känt att det inte kan vara ett sammanträffande att vi har en finansminister som med sin hästsvans förnekade finanskrisen månaden innan den kom till Sverige samtidigt som en ny Svensson, Svensson kommer ut. Detta är helt enkelt SFs sätt att utnyttja oss när vi är som slöast (i pannbenet). Jag tror även detta är anledningen till programmet Partaj, med hon som inte kan härma Silvia från Hej Baberiba (även om jag måste erkänna att Johan Petterson (känd från när man var liten) får mig att skrocka gott i skägget allt som oftast). Nåväl, prediktionen blir då; om Svensson, Svensson - i nöd och lust (jag är allvarlig, den heter så) går bra går vi en mörk framtid till mötes. Dock kan vi vara trygga i vetskapen i att vi har nått och passerat världskulturens lågvattenmärke. För inte kan det väl finnas planer på mer Svensson, Svensson?

Tankar om frukt III: Apelsinen - citrusfruktens äpple

Precis som äpplet har en hegenomisk ställning inom fruktvärlden, har apelsinen en hegemonisk ställning inom underkategorin citrusfrukter. Är en citrusfrukt surare än en apelsin, är den sur. Är den sötare än en apelsin, är den söt. Samma gäller för storlekar. Mandariner är små, grapefrukten är stor. Man skulle kunna säga att apelsinen är måttstocken för all citrus. Men apelsinen är även kungen av juice. I juicens värld är det apelsinen som har äpplets plats som självklar mittpunkt. Herre min jössus, det här var oinspirerat.

"AIDS is just a number!"

...yttrade jag i helgen på skoj, en pastisch på uttrycket 'age is just a number'. Sedan insåg jag att jag hade rätt (iallafall lika rätt som de som säger 'age is just a number', så ganska fel egentligen, då man tänker efter). Den kliniska definitionen för Acquired Immune Deficiency Syndrome (AIDS) är då antalet T-celler i blodet ligger under 200 per µl. Alltså ett antal, precis som att ens ålder bara är ett antal. Ett av livets små spetsfundiga ögonblick!

Tankar om frukt II: Bananen - humorns frukt

Det är något med bananen som är instinktivt roligt. Kan det vara för att den är fallosformad? Tillåt mig besvara den frågan med en motfråga; är gurkan rolig? Är oberginen rolig? Dessa trista legumer lär oss att det inte är i bananens form svaret vi söker finns. Vad är det då med bananen som får oss att skratta så innerligt så fort vi ser den? Jag tror att det är en kombination av tre faktorer; 1) bananen är färgglad (gul, oftast), 2) bananen går att halka på samt 3) det finns en intim koppling mellan bananen och det roligaste djuret - apan.

1) är ganska självförklarande, den grälla och ljusa färgen ger bananen en lite serietidningsaktig känsla.

2) tillhör kategorin "saker som brukar hända i serietidningar som man inte trodde fungerade i verkligheten fram till den gången jag halkade på ett bananskal på riktigt och insåg att det kan hända men bara om bananskalet ligger på rätt sätt". Den gamla klassiska breda kategorin som alla känner till. Det som måste till är alltså att bananskalet ligger med skal mot marken och skal mot foten. Det är då väldigt strävt och bra grepp mot markyta samt fotblad men mycket mycket halt på insidan, där själva den ätliga delen varit. När dessa förutsättningar föreligger blir det en djäkla skjuts! Jag har, baserat på detta, uppfunnit ett hyss ett practical joke ett trick ett slags bröd en underhållningsform en aktivitet utnyttjar detta och kan ses som ett sätt att se om jag ljuger utan att för den sakens skull dunka svanskotan i asfalten (ass-fallet, haha). Du behöver en cykel och ett bananskal. Placera bananskalet på marken, skal mot marken och uppåt, med de glatta insidorna mot varandra, ställ cykeln bredvid med bakhjulet precis vid bananskalet. Lyft sedan upp cykelns bakhjul och veva igång det med tramporna så mycket det går. När hjulet snurrar som mest ställ ner det på bananskalet. Om du har gjort rätt kommer halva bananskalet flyga iväg i en bekräftelsens kastparabel. Med lite träning kan man få iväg skalet en 5-6 meter. Mycket nöje.

3) kan anses vara den viktigaste, bananen som apsymbol. Människans närmaste släkting i djurriket, apan, är rolig. Det är aldrig långt ifrån skratt då apor är med i sammanhanget! Detta gäller naturligtvis inte sammanhang när apan är i fokus, som till exempel dokumentärer om hur apor blir behandlade i djurparker eller på cirkus eller fakta om hur apor nästan har dött ut på grund av människans hänsynslösa våldtäkt på naturen, utan jag menar mer sammanhang där apornas likhet till människor är i fokus, till exempel en poster med en apa som är utklädd till fotbollsmålvakt eller apor i turkiska sitcoms (OBS! Det finns en turkisk sitcom med en apa). Apan är som en hårigt barn som man kan mata med konstiga saker och tvinga till förnedring med gott samvete. Detta är givetvis väldigt roligt (förutom för apan). De starka banden mellan apan och bananen gör bananen till humorns frukt. Det och att den ser ut som en snopp!