SD in i riksdagen 2010, ny Svensson, Svensson-film 2011 - sammanträffande?

Varför, är det många som har frågat sig, varför? Desperation och förtvivlan sprider sig genom vårt avlånga land. Barn gråter, hundar springer och gömmer sig och gnyr, penisar slaknar och slidor torkar in snabbare än du kan säga Gabriel Odenhammar. Det här skrev jag 2007 om de nya säsongerna som SVT släppte då (det var för övrigt en del av detta inlägget som startade mini-fejden (även det en överdrift av grova mått) mellan mig och en av Sveriges bästa skäggväxter, Kalle Lind);

Svensson, Svensson. Ingen ny serie som bekant men har förändrats så mycket att den kan ses som ny. Anledningen att jag tittar på denna smörja är för att jag aldrig kan bestämma mig om skådespelaren bakom Max eller skådespelaren bakom John är sämst. Sämst i världen. Jag måste kanske vara lite schysst här, det kan ju hända att regissören uttryckligen bett dem att spela rollerna så obekvämt och onaturligt som överhuvudet taget går. Om detta föreligger kan jag inte bestämma mig för vem som är bäst i världen. Jag har aldrig innan sett en skådespelare leverera repliken 'Hej' så krystat att man verkligen inte kan tro att han menar det. Och här lyckas man få in två i samma serie. Snälla, för min skull, gör en spinoff-film där Max och John åker på roadtrip i Europa. Serien i övrigt; det som gjorde gamla Svensson, Svensson roligt var att det låg en stark igenkänningsfaktor bakom samt att det var ett kärleksporträtt av den svenska medelfamiljen, eller iallafall illusionen av den. Nu är de elementen borta till förmån för en skildring av en sociopat och hustyrann som psykologiskt terroriserar sin omgivning. Kan ju vara igenkänning för de som lever såhär, jag vet inte. Även denna serie har fått förnyat förtroende i form av DVD-släpp och en ny säsong.

Handlingen då kretsade kring titanernas duell, med sikte på att besvara den eviga frågan; vem är världens sämsta skådespelare, Gabriel Odenhammar eller Felix Engström? De enda skådespelarna i världen som kan få en alldaglig sak som att dricka ett glas vatten eller blinka att verka krystat och obekvämt. Man ser att de andas och blinkar, men man tror inte på det. Nu är alltså teamet bakom Svensson, Svensson tillbaka för att försöka få lite enkla stålar en sista gång (detta trodde jag visserligen redan 2007 så man kan aldrig vara säker). Om jag inte visste bättre skulle jag tro att de inte ens läste min blogg! Haha, det är bra att få skratta sådär hjärtligt ibland. Men 4-reals, på imdb ser det ut som att gåtan Odenhammar/Engström inte kommer få sitt svar, ingen av dem medverkar. Vad kan ha föranlett en ny film i franchiset då?

Nu kommer min teori. En halvbillig film tar väl lite mer än ett år att göra, kan vi anta. Vad hände då för ett år sen som gav en indikation till svensk filmindustri att svenska folket hade sänkt sin nivå på sin känsla för finess, sin intelligens, sin stil, sin kultur? Vad kan ha gett en tydlig signal till filmskaparna att Sverige var moget att inte vända bort ansiktet när den kroppsvarma urinen flödar i ansiktet, utan tvärt om, girigt slicka sig om munnen, betala, och be om mer? Det hände två saker, båda av vikt för beslutet. Dels kom SD in i riksdagen, här vill jag påpeka att det avgörande inte var att folk på allvar trott att man kan lösa sociala och ekonomiska problem genom att minska andelen med brunt skinn (vilket är en stark nog signa i sig), det avgörande var att de faktiska politikerna i SD verkar vara ett gäng högstadiekillar som bytt kropp med en grupp rejects från "ensam mamma söker". De ger helt enkelt ett okunnigt, naivt och extremt självgott intryck. Man får känslan av att den enda anledningen att de inte spenderar hela dagarna med att ge sig själva fellatio är att de inte når. Detta är ena delen, att 6% röstade på denna hord av inkompetenta pajsare visade svensk filmindustri att oavsett hur dålig deras produkt skulle bli skulle den ändå kunna sälja biljetter till 11% av Sveriges män och deras familjer.
Den andra faktorn var att röstberättigade svenskar valde OM en regering som lovat sänkt arbetslöshet men levererat högre, gjort den svenska a-kassan till en av de sämsta i OECD etc, (det är helt enkelt för mycket att gå in på, ett tips är att ögna igenom Alliansfritt Sverige för en överblick). Detta visade SF att den Svenska folket har en nästan patologisk tendens att förtränga allt som hände 2007-2010. Det är som bekant inom detta tidsintervall som Svensson, Svensson (den andra inkarnationen) ägde rum i våra TV-rutor. Oväntat hade SF fått den öppningen de behövde för att väcka det gamla liket till liv.

Jag vet att många har gått runt och känt att det inte kan vara ett sammanträffande att vi har en finansminister som med sin hästsvans förnekade finanskrisen månaden innan den kom till Sverige samtidigt som en ny Svensson, Svensson kommer ut. Detta är helt enkelt SFs sätt att utnyttja oss när vi är som slöast (i pannbenet). Jag tror även detta är anledningen till programmet Partaj, med hon som inte kan härma Silvia från Hej Baberiba (även om jag måste erkänna att Johan Petterson (känd från när man var liten) får mig att skrocka gott i skägget allt som oftast). Nåväl, prediktionen blir då; om Svensson, Svensson - i nöd och lust (jag är allvarlig, den heter så) går bra går vi en mörk framtid till mötes. Dock kan vi vara trygga i vetskapen i att vi har nått och passerat världskulturens lågvattenmärke. För inte kan det väl finnas planer på mer Svensson, Svensson?