Vad har nu plommon, aprikos, nektarin samt persika gemensamt? En hård kärna, visserligen, men det har även avokadon, och den har inte nämnts i varken titel eller inledande frågeställning, du som läsare borde kunna utesluta kärnan som den faktor jag tänker fokusera på. För att röja alla tvivel, jag tänker inte beröra kärnan (om inte en figurativ kärna avses, i vilket fall jag kommer gå direkt på, likt en utsvulten blodhund som pekar på raka vägen till strumpornas ägare, som blodhundar som bekant gör allt som oftast).
Nej, det finns en visuell likhet mellan dessa fyra frukter (och i viss mån bigarråer och körsbär). Jag åsyftar här naturligtvis det veck som löper i nord-sydlig riktning på frukterna och ger som en utseende som i mer än obetydlig grad får de att likna ett par fylliga gluteus maximus (en röv). Det blir inte minst tydligt när någon av dessa frukter ska avbildas, som till exempel på etiketten till kopparbergs persiocider. Som ni kan se på det faktum att texten inte tar slut här, utan fortsätter, tänker jag ytterligare utveckla kopplingen stenfrukter-rumpor.
När man tänker på vad som produceras ur rumpor och stenfrukter kan man lätt tro att det skiljer sig, stenfrukten har ett saftigt och sött fruktkött som placeras i munnen medan rumpan ger ifrån sig illaluktande slagg som med fördel hålls borta från munhåla. Enda likheten än så länge är att man behöver torka med papper för att hålla sanitär standard i båda processerna. Nu fokuserade vi dock för mycket på de förutsättningar som finns för frukterna, sannolikt eftersom de introducerades först i den löpande texten, men om vi istället rör oss till de förutsättningar som gäller i träckets domän och gör vår jämförelse i dessa termer istället. Vad är alltså den vanligaste kontaktytan för människa/träck (om man bortser från det egenproducerade)? Svaret är undersidan av foten. Och vi kan aldrig ha en verklig precision i nerverna om tyg, läder eller gummi finns mellan hud och beröringsobjekt (det hade varit otroligt lätt att göra ett kondomskämt här av typen "som att äta kola med pappret kvar", observera att jag undviker detta). Det är med andra ord barfotatrampet som intresserar oss. Och när är vi barfota kan man då fråga sig? Under sommarhalvåret. Vana läsare vet nu att vi snart har nått en nivå av långsökta förutsättningar och bristfälliga logiska resonemang som tillåter mig att göra slutklämmen.
Vi har alltså etablerat att nät vi kommer i kontakt med avföring som inte är vår egen är det alltså under foten detta sker. Vill vi ha den fulla erfarenheten av detta ska detta vidare ske barfota (gärna att det tränger upp mellan tårna). Använd din fantasi, slut ögonen, och läs detta (ser ni vad jag gjorde där?); Det är en varm och kvav sommardag, du spatserar barfota i en fruktträdgård med en god bok och ett glas lemonad i handen. Plötsligt trampar du i något halvvarmt, mosigt kladd som kletas ut mellan din fotsula och marken. Nu är min fråga; kan du med säkerhet, utan att titta eller smaka efter, avgöra om du har trampat i lite ruttna plommon (som är urkärnade, av någon anledning) eller avföringen från typ en get eller nåt? Poängen är, hur långsökt det än må vara, om vi antar att vi närmar oss stenfrukter på träckets villkor, så kan vi slutleda att a) de ser ut som rumpor och b) de producerar en liknande substans.
No comments:
Post a Comment